Det är nolltoleranspolitiken som betalar gängkrigen

”Knarkande överklassen som betalar Malmös gängkrig” var rubriken på ett reportage hos Kvällsposten igår den 7 augusti. Det är inkomsterna från narkotikahandeln, till stor del försäljning av cannabis, som finansierar gängkrigen på Malmös gator. Det är alldeles korrekt.

Men det är bara på grund av dogmen om ”nolltolerans mot narkotika” som de kriminella gängen kan tjäna miljoner på cannabisförsäljning. Om cannabis såldes lagligt under reglerade former, ungefär som alkohol på Systembolaget, skulle gängen bli av med en mycket stor del av sina inkomster.

En legalisering av cannabis, med laglig reglerad försäljning, skulle hjälpa polisen att bli effektivare i problemförorterna på åtminstone tre olika sätt:

1. Gängen skulle förlora miljoner i inkomster, vilket verkligen skulle försvaga dem. Mindre pengar till den kriminella marknaden betyder dels mindre pengar att köpa automatvapen och handgranater för, dels mindre anledning för de kriminella grupperna att starta krig mot varandra.

   – De flesta skjutningar sker mellan personer som främst livnär sig på drogförsäljning. Knarkpengar har bekostat deras vapen. En del slåss om fler andelar på den lukrativa narkotikamarknaden, skriver Kvällsposten i reportaget.
   –  Så länge det finns kunder kommer den här kriminaliteten att finnas kvar, säger polismästaren Stefan Sineéus i Malmö.

   Det har han uppenbarligen rätt i. Inget land i världen, inte en de värsta totalitära diktaturerna, har lyckats utrota narkotikan som sådan. Det enda kriminaliseringen gör är att ge de kriminella ett lönsamt monopol, som de är mer än villiga att försvara med vapen i hand.

2. Polisen kan använda sina resurser mot allvarliga brott istället för att fokusera på att tvinga ungdomar till pissprover för att bättra på statistiken. För polisen är det lättare att få många ”uppklarade brott” genom att sätta dit så många som möjligt för ringa narkotikabrott, snarare än försöka att klara upp de rån, stölder och allvarliga våldsbrott som gör förorterna otrygga. Statistiken blir snygg, men för samhället är det en katastrof.Och allra värst är det för alla de hyggliga skötsamma människorna som utgör majoriteten av dem som bor i problemförorterna, men som inte får det stöd de har rätt att kräva av polisen.
3. Polisen behöver inte längre ses som fiende av de boende förorterna. Idag ser ungdomar i förorterna inte polisen som en trygghetsresurs som upprätthåller ordningen för allas bästa, utan som en fiende som när som helst kan plocka in vem som helst för ett pissprov. Det säger sig självt att det gör det oändligt mycket svårare för polisen att utreda grova brott i problemföroterna, inklusive gängskjutningarna. Om vi tar bort den helt onödiga konfliktytan som ”ringa narkotikabrott” är mellan poliser och ungdomar, då ökar vi polisens möjligheter att vara effektiv – utan att det ens kostar några extra pengar.

Tyvärr finns det inget riksdagsparti som vågar föreslå den här uppenbara åtgärden för att hjälpa polisen ta tillbaka kontrollen och upprätthålla ordningen i de mest utsatta områdena. Den heliga nolltoleransen är fortfarande helig, och inget riksdagsparti har vågat säga att kejsaren är naken, och att dagens narkotikapolitik skapar fler problem än den löser.

Men det finns riksdagskandidater i flera av de etablerade partierna som tagit intryck debatten och erfarenheterna från andra länder, och som är för att vi legaliserar och reglerar försäljningen av cannabis.

Cannabiskrysset är en tvärpolitisk personvalskampanj för att lyfta fram sådana kandidater, och få dem invalda i riksdagen med personkryss. Vilken kandidat en väljare ska kryssa beror på i vilken valkrets väljaren bor. Cannabiskrysset har hittat riksdagskandidater i samtliga 29 valkretsar.

I Malmö kommuns valkrets rekommenderar Cannabiskrysset väljare som vill legalisera cannabis att rösta på Centerpartiet och kryssa nummer 9. Anton Sauer. I andra valkretsar är det andra kandidater från andra partier som gäller.

I mer än 40 års tid har svensk narkotikapolitik styrts av dogmen om ”kriget mot narkotikan”. Men idag kan vi med facit i hand konstatera att drömmen om att utrota narkotikan som sådan inte har fungerat, och inte kommer göra det. Det enda vi har fått är krig – ett allt brutalare gängkrig på gatorna, både i Malmö och andra städer.

Väljare som vill se ett slut på det kriget, och en reglerad försäljning av cannabis, kan gå in på Cannabiskrysset.org och se vem de kan rösta på. Sverige förtjänar en narkotikapolitik som fungerar.