– Kommer det verkligen hjälpa om vi får in ett antal cannabisvänliga kandidater i riksdagen? När partipiskan viner brukar ju i alla fall alla riksdagsledamöter vika sig för partiledningen, vad de än tycker själva i en viss fråga.
Det här är en viktig och intressant fråga, men svaret är väldigt uppmuntrande:
Lyckas kampanjen och vi får in ett antal ledamöter, då kommer det att förändra den politiska spelplanen inne i riksdagen helt. Då har vi alla chanser i världen att få se en avkriminalisering av cannabis redan under den kommande mandatperioden. Det är det som är det smarta med kampanjen.
Det är helt rätt i att partipiskan är stenhård i riksdagspartierna, och att det normalt inte hjälper att någon eller några enskilda ledamöter är vettiga. Partipiskan vinner alltid över sakargument i riksdagen. Det är tråkigt men sant, och det är inget vi kan ändra på. Men om den här kampanjen lyckas blir det ett annat läge. Det är det fina i kråksången.
Om kampanjen går bra kanske vi får in (säg) 10 vettiga ledamöter. Då blir Cannabiskrysset den mest lyckade personkrysskampanjen i svensk politisk historia, och det kommer väcka uppmärksamhet. Det är iofs bra, men i sig självt räcker det inte. 10 röster i riksdagen är väldigt långt ifrån de 175 som behövs för en majoritet, och med partipiskan skulle vi inte ens ha 10 röster om våra kandidater tvingas vika ner sig.
Men får vi in 10 ledamöter på personkryss får vi en effekt till, nämligen att alla deras 339 kollegor kommer vara extremt medvetna om att 10 av deras nya kollegor har kommit in på personkryss, trots att de stod så långt ner på listan att de borde varit chanslösa. Och de 339 kommer vara ännu mer medvetna om att 10 andra riksdagskandidater (i många fall deras personliga vänner) tappade sina ”säkra” mandat, bara för att de låg fel i cannabisfrågan.
Vad de än säger offentligt, kommer samtliga riksdagsledamöter ha en tanke i bakhuvudet under hela mandatperioden, nämligen att de själva hellre blir inkryssade än bortkryssade i valet 2022.
Får vi in (säg) 10 kandidater i riksdagen kan vi övertrumfa partipiskan.
Normalt är det så för en politiker som vill bli (om-)vald att det viktigaste är att vara lojal mot partiledningen. Då kan man få en bra placering på listan i nästa val och få riksdagsmannajobbet man ville ha, ofta utan att en enda väljare behöver ha hört ens namn. Det är moroten som hänger ihop med partipiskan.
Men att ha partiledningens gunst och stå högt på listan hjälper inte om det leder till att man bli bortkryssad av väljarna. Då är det i så fall bättre att bli stämplad som dissident av partiledningen, men komma in ändå tack vare kryssen. När man är vald är man vald, så efter valet blir partiledningen tvungen att jobba med de ledamöter som kom in, vad den än tycker om saken.
Personkryss slår partipiskan för politiker som vill behålla sitt jobb.
Tack vare det har vi väldigt bra chanser att faktiskt få till en förändring av lagen så att vi får en avkriminalisering, och inte bara några trevliga symboliska motioner som röstas ner av majoriteten.
De allra flesta av de ”vanliga” ledamöterna, alltså de som har kommit in på vanligt sätt och inte för att vi kryssade in dem, är egentligen inte särskilt intresserade av narkotikapolitik. De har andra politiska specialområden, och det är inget konstigt med det. Alla framgångsrika politiker är fokuserade på vissa frågor som de har satt sig in i och driver aktivt. I övriga frågor följer de bara partilinjen utan att tänka något särskilt på den saken.
Men så fort en fråga får direkt betydelse för om de själva kommer bli omvalda eller inte, då blir de väldigt intresserade av just den frågan, även om de inte varit det tidigare.
Det är det här som är den riktigt stora vinsten med en lyckad personkrysskampanj. Dels får vi in kanske 10 vettiga kandidater, som kan narkotikafrågan och som vill driva på för en avkriminalisering av cannabis. Det är bra. Men framför allt skapar vi en politisk miljö i riksdagen där våra kandidater har en chans att lyckas.
Även om de flesta ”vanliga” ledamöterna fortfarande inte är intresserade av narkotikafrågan som sådan, kommer de sätta press på sina partier att överge den gamla narkotikapolitiken, eftersom de annars måste välja mellan att bli bortkryssade eller gå emot partilinjen.
Och måste de välja, ja då är det inte alldeles säkert att de väljer att bli bortkryssade… 😉
När det egna jobbet är hotat, då blir politiker enormt lyhörda för vad vanliga väljare tycker. Då blir det plötsligt verklighet av de vackra orden om att all offentlig makt utgår från folket.
När jag (Christian Engström) satt i EU-parlamentet såg jag med egna ögon vilken enorm skillnad det gör när det finns engagerade medborgare på utsidan. Då handlade det om att stoppa ett internationellt avtal som hette ACTA, och som skulle ha inneburit inskränkningar i friheten på nätet. Ett helt annat politikområde, men de politiska mekanismerna var och är desamma. Så länge politikerna får jobba ostörda går allt i samma hjulspår, och det är nästan omöjligt att få till någon förbättring. Vi jobbade mot ACTA internt i EU-parlamentet i flera år, och kom egentligen ingenstans alls. Men så började hundratusentals människor över hela Europa gå ut på gatorna och demonstrera mot ACTA. Då fattade både den socialdemokratiska och den liberala gruppen att här fanns det röster att vinna eller förlora. Då svängde de 180 grader, och plötsligt hade vi en majoritet i parlamentet för att avslå ACTA. Efter att vi hade vunnit skrev jag det här blogginlägget: Hur vi vann ACTA.
Den viktiga lärdomen är att i samma ögonblick som de folkvalda ledamöterna inser att en viss fråga kan avgöra om de får behålla sitt jobb eller inte, då blir det en helt annan mottaglighet för att lyssna på sakliga argument.
Om Cannabiskrysset lyckas få in så många ledamöter att det blir en snackis, då kan vi hamna i precis det läget i riksdagen.
Då kan det hända mirakel redan under mandatperioden som kommer.
Cannabiskrysset – riksdagsvalet 2022 